Blandat
Kom att tänka på en sak från Uppdrag Granskning-reportaget ikväll. Det handlade ju väldigt mycket om faktagranskning på detaljnivå
När reportern intervjuade sin gamle kollega Per Brinkemo fick han först berätta lite om sitt jobb så att man skulle förstå att han jobbade med integraton på heltid. Brinkemo berättade att han och en kamrat varit nere på bland annat svenska ambassaden i Addis Abeba, Etiopien, och lobbat för att någon sorts integrationsinsatser redan på plats där. Så långt inget anmärkningsvärt, men när han beskriver varför vaknade jag lite:
“(…) eftersom vi vet då att det kommer en massa tusentals familjeåterföreningsärenden. När man vet utreseorten så varför inte börja där och förbereda folk?”
Reportern i det här mimitöst faktagranskande reportaget nickar instämmande. Inga frågor på det. Jag tycker det låter som en ganska valhänt beskrivning av verkligheten och en överdriven bild av händelseutvecklingen. Ligger det verkligen “massa tusentals familjeåterföreningsärenden” hos ambassaden i Addis Abeba?
Sverige har ingen ambassad i Somalia. Det är ambassaden i Nairobi, Kenya, som sköter de politiska kontakterna med Somalias regering. Vi har heller inget konsulat i Eritrea för tillfället. Däremot finns ambassad i Sudan. Gissningar med uteslutningsmetoden borde ambassaden i Addis Abeba på grund av sin geografiska belägenhet då potentiellt kunna bli inblandade i alla familjeåterföreningsärenden som rör Eritrea, pyttelandet Djibouti, Somalia och självklart Etiopien. Hur ser det då ut?
Migrationsverkets statistik ger klara besked om hur många så kallade anhöriginvandrare som beviljas tilffäligt eller uppehållstillstånd i Sverige och därmed skulle kunna vara aktuella för någon form av integrationsinsatser redan i kontakten med den svenska ambassaden i Etiopien.
Migrationsverket bryter dessutom ner siffrorna på landnivå. För år 2012 kan därför utläsa följande ganska exakta uppgifter gällande de fyra berörda länderna Etiopien, Eritrea, Djibouti och Somalia:
—-
Från DJIBOUTI 2012:
Anhöriga och Adoptivbarn:
19
Anhöriga till personer som är “konventionsflyktingar/skyddsbehövande/synnerligen ömmande omständigheter/tidsbegränsat tillstånd”:
6
Från ERITREA 2012:
Anhöriga och Adoptivbarn:
471
Anhöriga till personer som är “konventionsflyktingar/skyddsbehövande/synnerligen ömmande omständigheter/tidsbegränsat tillstånd”:
503
Anhöriga (arbetsmarknad):
1
Från ETIOPIEN 2012:
Anhöriga och Adoptivbarn:
357
Anhöriga till personer som är “konventionsflyktingar/skyddsbehövande/synnerligen ömmande omständigheter/tidsbegränsat tillstånd”:
84
Anhöriga (arbetsmarknad):
30
Anhöriga till studerande:
30
Från SOMALIA 2012:
Anhöriga och Adoptivbarn:
193
Anhöriga till personer som är “konventionsflyktingar/skyddsbehövande/synnerligen ömmande omständigheter/tidsbegränsat tillstånd”:
4688
Det finns även statistik för 2013 hos Migrationsverket.
Från DJIBOUTI hittills 2013:
Anhöriga och Adoptivbarn:
4
Anhöriga till personer som är “konventionsflyktingar/skyddsbehövande/synnerligen ömmande omständigheter/tidsbegränsat tillstånd”:
1
Från ERITREA hittills 2013:
Anhöriga och Adoptivbarn:
85
Anhöriga till personer som är “konventionsflyktingar/skyddsbehövande/synnerligen ömmande omständigheter/tidsbegränsat tillstånd”:
157
Från ETIOPIEN hittills 2013:
Anhöriga och Adoptivbarn:
102
Anhöriga till personer som är “konventionsflyktingar/skyddsbehövande/synnerligen ömmande omständigheter/tidsbegränsat tillstånd”:
20
Anhöriga (arbetsmarknad):
6
Anhöriga till studerande:
6
Från SOMALIA hittills 2013:
Anhöriga och Adoptivbarn:
141
Anhöriga till personer som är “konventionsflyktingar/skyddsbehövande/synnerligen ömmande omständigheter/tidsbegränsat tillstånd”:
3321
—-
Så ser det alltså ut nu. Värt att påpeka är att statistiken ovan anger antal personer, inte antal ärenden. Vi säger att en förföljd man eller kvinna genom släktens samlade besparingar lyckas finansiera en resa och fly från Somalia, beviljas uppehållstillstånd i Sverige och här sedan vill återförenas med sin partner och deras en, två eller sex gemensamma, omyndiga barn. Familjens ansökan om anhöriginvandring till Sverige via exempelvis ambassaden i Addis Abeba kan då alltså utgöra ett och inte två, tre eller sju olika ärenden.
Om programmet i sig haft en annan utformning och ett annat innehåll, hade inte “massa tusentals familjeåterföreningsärenden” varit så mycket att fästa sig vid. Mot bakgrund av att programmet handlande om minitiös analys av ordval i kulturartiklar och känslan i tidningarnas citatklippningar, och just denna sekvens handlande om valhänt tolkning av statistik, är det ändå lite märkligt att Brinkemos bild kan förmedlas helt oproblematiserad?
Erik Helgesson
